En röd sten till Carina – Peter Pohl

Jag ska strunta i alla regler om att en blogg ska hålla sig till ett visst tema (om man nu inte vardagsbloggar om vad man gör på dagarna) och göra detta till en tränings och kulturblogg. Inspirerad av Bokmalande ska jag skriva om varje bok jag läser från och med nu. Eventuellt så blir det lite tillbakablickar på några av mina absoluta favoritböcker också.

En röd sten till Carina skiljer sig en hel del från Peter Pohls tidigare böcker. Själv så beskriver jag den som en blandning mellan prosa, dramatik och poesi. Googlade efter boken och hittade detta på Adlibris hemsida ”Peter Pohl betecknar på sin hemsida boken Lyriprosadramaromanoveller. Den är alltså en blandform av de i beteckningen ingående konstarterna. Den riktar sig till läsglada vuxna, med sinne för en text som inte är genomskinlig och förutsägbar.” Jag kunde faktiskt inte ha skrivit det bättre själv. Försökte hitta Peter Pohls hemsida för att få förstahandsinformationen men lyckades inte söka tillräckligt länge för att hitta fram.

Efter att ha läst ut sista sidan känns boken som en beskrivning av en pjäs som bokens huvudperson mer eller mindre ofrivilligt är en del av. Exakt vad boken handlar om kan jag inte riktigt säga. Det är en man som letar efter något. Kanske är det den röda stenen till Carina. Det är inte riktig meningen att allt ska vara helt begripligt och självklart. Det är roligt. Från början var det uppfriskande att läsa något så annorlunda. Språket är poetiskt och vackert men tyvär så måste jag säga att det blir tjatigt efter ett tag. Jag måste till och med erkänna att jag skummat igenom vissa delar av den och mer eller mindre tvingat mig själv att läsa vissa delar av den. Problemet är nog mest att vissa textstycken upprepas och återkommer i olika delar av boken. För mig blir det för mycket att läsa, speciellt när vissa textrader till och med är överstukna. Ibland så att det går att ana sig till vad som står ibland helt ogenomträngbara.

En märkligare bok har jag nog faktiskt aldrig läst. På gott och ont.

Sammanfattningsvis. Hade denv varit hälften så lång hade den nog varit mer än dubbelt så bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s