Jean Paul Sartre – Äcklet

När jag skrev om ”Jonathan Strange och Mr Norell” att boken som stod på tur i min attläsalista var Äcklet av Jean Paul Sartre och att jag hoppades att det inte skulle ta lika lång tid att läsa den som det tog mig att läsa Susanna Clarks bok. Det gjorde det inte även om jag inte kommit mig för att blogga om boken förens nu.

”Äcklet” köpte jag en gång på en bokrea. Fråga mig inte vilket år för det har jag inget som helst minne av. För mig är det en sådan där bok som hen nästan bara borde läsa om hen gillar litteratur. Fast egentligen tycker jag inte att hen måste läsa böcker som andra anser att hen bör läsa. Jag tror att det mot slutet av läsningen av ”Äcklet” som jag bestämde mig för att läsa minst 50 sidor varje dag för att inte hålla på med en bok hur länge som helst. Och jag har gjort det sen dess.

Jag vet faktiskt inte vad jag hade förväntat mig när jag började läsa. Kanske att boken skulle vara lite tyngre än vad den visade sig vara. ”Äcklet” handlar kortfattat om en man som skriver historiska böcker och drabbas av en existentiell ångest över sin egen kropp och över mänsklighet. Denna ångest benämner han som äcklet.

Jag tycker att det är kul att jag äntligen har läst boken men jätteimponerad blev jag inte av den. Och med det menar jag inte att den var dålig. Det är bara ingen bok som jag hyllar eller känner att jag vill läsa igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Litteratur, Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s