Victoria Holt – Det förflutnas skugga

Jag vet inte varför Victoria Holts bok Det förflutnas skugga ligger framför mig. Den har stått ett tag i min bokhylla. För ett litet tag sen läste jag ut den.  Det står längst bak i boken att den är såld av Finspångs bibliotek. Så jag antar att jag köpte den när jag och Betzy skaffade bibliotekskort där. Men varför köpte jag den? Jag hoppas verkligen att den kostade 1 kr för bättre än så vet jag inte att jag kan säga att den var.

Okej, jag erkänner att den var spännande och jag ville veta hur det skulle sluta. Det var premissen redan från början. Vad hände med huvudpersonens syster. Sen blandades det in lite kärleksintriger också.

Baksidestexten? Vad har den att säga? Jag vill gärna citera hela texten så jag gör en länk till en sida. ”

Vad är det för makter som driver sitt sällsamma och skräckinjagande spel på Lovat Stacy? Och varför försvinner två unga kvinnor så spårlöst som om de gått upp i dimma?

Caroline Verlaine greps av en känsla av att stiga rakt in i det förflutna när hon kom in på den kullerstensbelagda borggården genom det mäktiga portvalvet.

Godtagbart om jag valt boken utifrån det stycket. För ibland är det kul med lite spänning från en mer svunnen tid. Men jag borde ha bläddrat mer i boken innan jag köpte den. Fast å andra sidan hade ju inte det här blogginlägget funnits om jag inte läst boken. Och jag hade nog roligare när jag skrev det här än när jag läste boken.

Så vad har jag för klagomål?

Dialogen är inte trovärdig. Kanske helt enkelt för att den inte känns modern. Den är för högtravande. Men visst, kanske var den bra när boken skrevs men nu är det inget som jag vill läsa. Jag tänkte först leta upp ett exempel men jag vill inte leta så mycket i boken. Jag tror dock att dessa rader från bokens första kapitel säger ungefär samma sak ”Jag var en kvinna som smakat på livet och funnit det bittert – nej, bitterljuvt, som allt liv är, men det ljuva var förgånget och bitterheten återstod. Balanserad, ja, och erfaren – den släta breda ringen på mitt vänstra ringfinger bar vittnesbörd om det. För ung för att vara så bitter? Jag var tjugoåtta år, och man kunde tycka att jag var för ung för att vara änka.”

För det andra så blir jag inte klok på vilken tid vi befinner oss i. Är det en samtidsroman från sin tid? Jag vet inte, kanske mest troligast. De enda tidsmarkörerna som jag kan hitta är att det inte verkar finnas några bilar men tåg.  Borgen är från medeltiden men familjen har bott där i flera generationer.

Logiskt slut? Njae. Tveksamt.

Och så ett litet gnällklagomål som egentligen är obetydligt. Napier? Vad är det för ett namn?

Nej, jag är ledsen men något liknande lär jag inte läsa igen. En bok av Victoria Holt räcker. Vill någon som läst detta veta lite mer om henne, läs här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s