Delade känslor – att studera ryska.

Jag går en liten kvällskurs i ryska genom ett studieförbund. Jag har tidigare läst ryska på distans och även fast jag lärde mig en hel del fick jag aldrig riktigt till det här med att prata ryska. Det är med delade känslor som jag läser kursen. Jag vill ju lära mig för att kunna förstå och prata bättre. Jag vill förstå vad min fru säger till sina barn. Vara lite mer delaktig när vi umgås med de från Ryska föreningen i Skellefteå. Jag vill kunna säga mer än hej till min frus släktingar via Skype.

Innan kursen började funderade jag på vilka andra som skulle vara där. Ryska är inte helt enkelt att lära sig. När kursen började var vi totalt 6 personer. Ett medelåldersplus par, jag och 3 medelåldersmän.  I pausen frågade jag tre av dem varför de går kursen. Ena mannen var gift med en ryska. Sen var det paret som skulle resa. Vem vill resa till Ryssland idag? När läget är som det är. Tror dessvärre inte att de ska protestera mot några antigaylagar. Men vem vet, jag borde inte vara så snabb på att döma. De ska kanske hjälpa ryska barnhemsbarn. Kanske har de släkt där?

Nåja, hur som helst är det trevligt att lära sig ett nytt språk. Att lära sig om olika kulturer. Egentligen vet jag inte vad jag vill säga med detta inlägg annat än att det kändes angeläget för mig att skriva om det.

Lämna en kommentar

Filed under Reflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s