Delade känslor – att studera ryska.

Jag går en liten kvällskurs i ryska genom ett studieförbund. Jag har tidigare läst ryska på distans och även fast jag lärde mig en hel del fick jag aldrig riktigt till det här med att prata ryska. Det är med delade känslor som jag läser kursen. Jag vill ju lära mig för att kunna förstå och prata bättre. Jag vill förstå vad min fru säger till sina barn. Vara lite mer delaktig när vi umgås med de från Ryska föreningen i Skellefteå. Jag vill kunna säga mer än hej till min frus släktingar via Skype.

Innan kursen började funderade jag på vilka andra som skulle vara där. Ryska är inte helt enkelt att lära sig. När kursen började var vi totalt 6 personer. Ett medelåldersplus par, jag och 3 medelåldersmän.  I pausen frågade jag tre av dem varför de går kursen. Ena mannen var gift med en ryska. Sen var det paret som skulle resa. Vem vill resa till Ryssland idag? När läget är som det är. Tror dessvärre inte att de ska protestera mot några antigaylagar. Men vem vet, jag borde inte vara så snabb på att döma. De ska kanske hjälpa ryska barnhemsbarn. Kanske har de släkt där?

Nåja, hur som helst är det trevligt att lära sig ett nytt språk. Att lära sig om olika kulturer. Egentligen vet jag inte vad jag vill säga med detta inlägg annat än att det kändes angeläget för mig att skriva om det.

Så gick det mer än ett år senare

För mer än ett år sen nu gjorde jag en lista på saker som jag ville göra med mitt liv inom ett år. Där fanns långsiktiga och kortsiktiga mål. Det är dags att göra en liten sammanfattning och att börja jobba på en ny lista. Bakgrunden till listan finns på en egen sida. ”Inom ett år ska jag”.

Skaffa mig ett jobb som jag kan försörja mig på.

Jag är i princip där. Mer jobbtid väntar. De flesta månader går det runt. Men utan min fru hade det varit svårt. Men jag trivs och det är ju minst lika viktigt.

Ha en egen lägenhet med ett riktigt kök

Jag har ett hus. Köket är toppen. Det finns ett körsbärsträd på tomten. Saknas bara ett badkar på övervåningen.

Utöka mitt sociala liv

Njae. Det kan förbättras fast det är bättre än vad det var när listan skrevs.

 Hitta en flickvän (eller åtminstone dejta mer)

Jag har gift mig. Med en kvinna.

Gå ner i vikt så att jag kan ha en storlek mindre i kläder

Jag måste fortfarande träna och tänka lite på vad jag äter. Jag måste lära mig att älska mig själv mer. Det får finnas med på nästa lista.

Tillsammans med Betzy ta mig till Bokmässan i Göteborg

Nej. Vi tog oss inte till bokmässan. Kanske något annat år.

Skriva mer. Avsluta minst två projekt

Jag avslutade ett projekt. Jag har inte gett upp. Orden finns fortfarande hos mig.

Ha för vana att laga mer vegetarisk mat

Jag skaffade mig vanan. Jag träffade kvinnan som småningom blev min fru. Jag återgick till gamla vanor. Men… Det kommer ett länge inlägg om detta så småningom.

Äta mer hembakat bröd än köpt bröd.

I perioder gick det bra men det är svårt att kombinera med jobb och en brödsvårflörtad sambo. Fast ganska mycket har jag faktiskt bakat.

Åka på semester någonstans

Det är svårt det där med tid men det spelar ingen roll. Sen listan skrevs har jag varit på Gran Canaria och firat min mammas 60-årsdag.  Jag, min fru, barnen och mina föräldrar åkte till Kreta. Samt att det har varit minisemestrar inom Sverige. Bröllopsresan tror jag kommer att stå med på den nya listan.

 

Den nya listan ska jag försöka få klar under nästa vecka.

Team Rickard Söderberg

När reklamen för Körslaget på tv4 började sändas sa min fru, på ett ungefär ”Där är han den där bögen” och därför skulle vi se på programmet ansåg hon. Det tog tid innan jag fattade vad hon menade så jag tänkte mest ja ja…

Till sist tog vi faktiskt reda på att han är operasångare och nej opera är inte det musikområde som jag  men Rikard Söderberg är även debattör. Han var även den som startade eventet på FB för att få svenska ambassaden i Ryssland att under Prideveckan i Stockholm hissa regnbågsflaggan.

Så vi började kolla. Under det första programmet viftades det med regnbågsflaggor. Underbart. Sen kom andra programmet och den så kallade homokuppen där Mama mia avslutades med en kyss mellan två av körens tjejer. I det tredje programmet bjöd kören på ”Time to say goodbye” på Rikards blogg den underbart vackert enkla förklaringen.

Jag har röstat varje vecka och det tänker jag fortsätta göra. För kören är riktigt bra och låtvalen är bra och genomtänkta. Visste finns det andra bra körer i programmet men det är svårt att motstå Rikard och all hans kärlek. Och jag har till och med blivit sugen på att gå och se en opera. Synd bara att Rikard mest verkar spela i Malmö, lite väl långt bort från Skellefteå.

Idag läste jag detta inlägg på Rikards hemsida

”Jag är medveten om att Körslaget är ett skönt underhållningsprogram, och jag älskar att det fokuserar så på glädje och gemenskap. Men för mej finns det alltid en underton av att vilja vara med och lyfta några av världens större frågor – hur trevlig ytan än är.

Som offentlig person ser jag det inte bara som min möjlighet, utan min skyldighet.”

Än så länge är jag relativt obetydlig och inte alls någon offentlig person men jag hoppas att jag en dag blir med mina böcker och att jag då har samma mod som Rikard och slå ett slag för allas rätt till kärlek, för dessvärre tror jag att det kommer dröja länge innan hela världen kan älska utan att behöva känna sig rädda.

Mer Rikard och Körslaget:

Facebook. Twitter. Instagram. Hallandsposten. Tv4.

Läs även andra bloggares åsikter om rikard söderberg, körslaget, kärlek, hbtq,

En liten ny början

Ja, den har bloggen har ju legat död ganska så länge nu. På tiden att väcka liv i den.

Har börjat träna igen. Vikten eller snarare klädstorleken har blivit lite större än vad jag känner mig bekväm med. Dessutom vet jag ju att träning är bra av andra anledningar också. Älskade ju att träna men hamnade i ett läge där jag föredrog att vara hemma. Är inne på andra veckan så jag håller fortfarande tummarna för att min självdisciplin inte tar slut innan det har blivit en vana. Två gruppträningspass i veckan är en del av planen. I måndags var jag på Fuego och tyckte att det var riktigt roligt. Ikväll ska jag åter igen ge mig på intervallflex. Skitjobbigt pass men väldigt mycket. Det tur att jag är medveten om att jag inte alls är i samma bra form som jag var i sist jag körde det passet. Lyckligtvis vet jag också att det går bättre och bättre för varje gång hen är där.

När det gäller styrketräningen har jag tänkt släpa mig till gymmet efter varje nattpass med undantag för de gånger då jag istället följer med på bonusbarnens simskola. Sen får jag se till att stiga upp tidigt och träna direkt på morgonen minst en gång i veckan de veckor jag inte jobbar. Tror att detta ska vara en lämplig start för mig.

När det gäller skrivandet ska jag ge mig i kast med NaNoWriMo igen för att faktiskt börja syssla med det jag säger att jag vill göra med mitt liv. Blir spännande att se hur det ska gå ihop med jobb och familjeliv.

Och här kommer jag till en början bara att skriva sporadiskt tills jag vet vad jag vill att denna bloggs huvudfokus ska vara. Eller så får jag tvinga mig själv att blogga varje dag tills NaNoWriMo sätter igång för att få in skrivvanan igen.

Jag bestämmer att detta får räcka för denna gång. På återseende.