Vänd ditt timglas – Niklas Rådström

Sommarens andra utlästa bok blev Niklas Rådströms Vänd ditt timglas.

Ett återkommande tema i Niklas Rådströms böcker verkar vara en pojke som växer upp utan pappa och med en något psykiskt frånvarande mamma. Men det är inte huvudtemat i Vänd ditt timglas. Historien skildrar mordet på Gustav III ur 13-årige Johans perspektiv. Jakten på mördaren som leder till oväntade saker. Det är en välskriven bok och en bra historia. Dessutom ger den en historisk skildring av 1790-talets Stockholm som är intressant att läsa. I romanen får vi möta en hel del historiska personen, det är bland annat kung Gustav III, hovserketeraren Bellman.

Jag har två böcker till av Niklas Rådström att läsa i sommar och jag ser fram emot att jämföra och se om mina teorier om Rådströms återkommande tema stämmer.

Mycket i nöjet av att läsa en bok ligger i när, hur, var och varför man läser den. För nöjes skull är alltid bäst. På en filt, i solen, i sällskap med en god vän är nog det ett av de bästa hur, var och när som finns.

 

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, kultur, niklas rådström, vänd ditt timglas, böcker, läsning

Utegympan har blivit rutin nu.

Idag var passet i Skytteparken varken bra eller dåligt. Musiken var varken bra eller dålig. Reagerade på en låt med Winnerbäck, den var något deprimerande och kanske därför inte det smartaste valet till ett träningspass.

Innan passet var jag på stan och letade ett svettband. Var i 4 olika affärer innan jag hittade ett. Det visade sig vara mest i vägen. Tyckte inte riktigt om mitt huvud och envisades med att glida ner för att sedan glida av helt när jag gjorde situps. Jag undrar hur jag ser ut i det. Tar kanske en bild någon gång. Det kan hända att det behöver användas några gånger innan huvudet vänjer sig vid det.

Och naturligtvis, när jag äntligen slipper löpning på ett pass så saknar jag det.

Annara finns det inte så mycket mer att säga om passet. Genomsvettig mest på grund av värmen stannade jag till på Coop och köpte frukt, potatis och grönsaker. Ska släpa mig till duschen snart och hoppas att jag slipper känna mig klibbig av svett tills jag vaknar imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, utegympa, svettband, motion, gympa, friskis&svettis

Ny måndag och en ny start igen

Det är dags att vara riktigt ärlig. Jag vägde mig imorse. 90.6 kg tyckte vågen att den skulle visa. Tar med i beräkningen att detta är den jobbiga veckan i månaden men det är ändå mycket mer vikt än vad jag borde ha. Den senaste tiden slarvande med mat och sånt har satt sina spår men nu är det dags för nya tag. Jag vet ju att jag kan eftersom jag har gjort det innan. 75 kg är målvikten. Krävs både bättre kosthållning och mer motion om jag vill lyckas utan att det tar flera år. Lyckligtvis så har jag fått in rutin på uteträning och joggingen.

Idag var det utegympa med ÖUIF som vanligt på sommarmåndagar. Lite mer än skapligt pass men dock på gränsen till att vara på tok för varmt. Armhävningar blir inte roligare av sol som gör en kokhet., svetten brukar rinna lika bra även utan sol. Det får gärna vara varmt under dagen men lite svalare från 17-tiden vore bra. Jag blir så seg och slö i värmen. Inte alls bra när man ska träna. Roligaste övningen idag måste ha varit den när vi låtsades vara ute på en båt och bland annat fick sätta oss ner och ro i gräset.

Funderar på om jag ska börja med tidiga morgonpromenader. Kanske kliva upp redan, ja. Svårt det där med att hitta en balans mellan att inte kliva upp innan det hunnit bli för varmt men tillräckligt ‘sent’ för att jag ska vara utvilad när jag vaknar. Imorgon är det utegympa med Friskis och Svettis igen, det ser jag faktiskt fram emot 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om träning, motion, Örebro, ÖUIF, utegympa, Gympa, gruppträning, viktnedgång

Morgonjogg

Klockan är inte ens 9:30 och jag har redan hunnit klara av dagens motionspass och kollat mail och sånt. Känns skönt. Hade sen förra veckan planerat att jogga det korta spåret + mellanspåret men när jag vaknade var jag inte alls så peppad egentligen så jag bestämde mig för att bara ta mellanspåret. Väl ute i spåret ville jag knappt jogga alls. Jag började tänka på det här med sjukdom och krasslighet och träning. Det är naturligtvis inte bra att träna om man är riktigt sjuk men hur ‘borde’ man egentligen göra när man känner sig lite halvkrasslig? Lite snuva kan få mig att inte vilja jogga men samtidigt så lyssnar jag på kroppen och kör så mycket jag orkar. Efter att ha gått upp för den första backen så gick det inte riktigt att låta bli att börja jogga nerför backen och sen fortsätta jogga. Och fortsatte gjorde jag hela vägen runt. Det var musikens förtjänst. Med träningskläder, ett motionsspår och Cobra Charlie är det svårt att låta bli att jogga.

Det gick långsamt men jag orkade hela sträckan utan att tro att jag skulle dö eller tuppa av. Det känns väldigt bra. Klockan var strax efter 8 på ett ungefär och jag kunde jogga i byxor och linne utan att frysa. Trots att det enligt mig var tidigt på morgonen var det ändå kanske lite för varmt för att vara ultimat träningstemperatur. Nästa joggingtur blir kanske ännu tidigare i jakten på det perfekta joggvädret. Idag försökte jag använda mitt nyckelarmband för att torka bort svett innan jag skulle börja stretcha. Det gick så där. Det är svårt att komma åt överallt om man inte tar av sig det. Skulle behöva ett på andra armen också. Eller kanske investera i ett svettpannband för det är inte alls kul när svett rinner ner i ögonen och svider.

Läs även andra bloggares åsikter om jogga, träning, motion, cobra charlie,

I’m a bitch…

Idag ska jag mest ta upp alla de saker som jag inte tycker om när jag tränar. Det mesta kommer att handla om utomhusgympa men vissa saker gäller träning överhuvudtaget.

1. Gropar. Jag avskyr att hamna i en grop när jag ska träna.

2. Jag är ingen person som är så där överdrivet förtjust i att hoppa och studsa.

3. Och så är det det hör med att röra på armar och ben samtidigt. Har inte alltid så lätt för det. Speciellt inte när det ena ska gå lite fortare än det andra.

4. Trängsel. Det är inte kul att inte kunna ta ut rörelse för att man riskerar att träffa någon annan.

I övrigt så var det ca 500 personer som tränade i Skytteparken idag. De som räknande så att de slutade räkna när de hade kommit till 489 tror jag att det var. Inte undra på att jag tyckte att det var lite väl tight om plats ibland. Och yay ändå för att det så många som hade tagit sig dit.

Och instruktören som var idag har nog bäst musiksmak hittils av Friskis&Svettis instruktörer. Spelade bland annat en låt med Maja Gullstrand 🙂 Inte en av de bästa låtarna men bra och väldigt passande till passet. Han kallar sig Jack heter låten.

På torsdag får Skytteparken klara sig utan mig för då är jag nämligen i Norrköping och hälsar på bästaste Betzy 🙂 Ska ta en joggingtur på morgonen istället.

Rubrik: Meredith Brook – Bitch

Läs även andra bloggares åsikter om träning, motion, gympa, skytteparken, utegympa,

En röd sten till Carina – Peter Pohl

Jag ska strunta i alla regler om att en blogg ska hålla sig till ett visst tema (om man nu inte vardagsbloggar om vad man gör på dagarna) och göra detta till en tränings och kulturblogg. Inspirerad av Bokmalande ska jag skriva om varje bok jag läser från och med nu. Eventuellt så blir det lite tillbakablickar på några av mina absoluta favoritböcker också.

En röd sten till Carina skiljer sig en hel del från Peter Pohls tidigare böcker. Själv så beskriver jag den som en blandning mellan prosa, dramatik och poesi. Googlade efter boken och hittade detta på Adlibris hemsida ”Peter Pohl betecknar på sin hemsida boken Lyriprosadramaromanoveller. Den är alltså en blandform av de i beteckningen ingående konstarterna. Den riktar sig till läsglada vuxna, med sinne för en text som inte är genomskinlig och förutsägbar.” Jag kunde faktiskt inte ha skrivit det bättre själv. Försökte hitta Peter Pohls hemsida för att få förstahandsinformationen men lyckades inte söka tillräckligt länge för att hitta fram.

Efter att ha läst ut sista sidan känns boken som en beskrivning av en pjäs som bokens huvudperson mer eller mindre ofrivilligt är en del av. Exakt vad boken handlar om kan jag inte riktigt säga. Det är en man som letar efter något. Kanske är det den röda stenen till Carina. Det är inte riktig meningen att allt ska vara helt begripligt och självklart. Det är roligt. Från början var det uppfriskande att läsa något så annorlunda. Språket är poetiskt och vackert men tyvär så måste jag säga att det blir tjatigt efter ett tag. Jag måste till och med erkänna att jag skummat igenom vissa delar av den och mer eller mindre tvingat mig själv att läsa vissa delar av den. Problemet är nog mest att vissa textstycken upprepas och återkommer i olika delar av boken. För mig blir det för mycket att läsa, speciellt när vissa textrader till och med är överstukna. Ibland så att det går att ana sig till vad som står ibland helt ogenomträngbara.

En märkligare bok har jag nog faktiskt aldrig läst. På gott och ont.

Sammanfattningsvis. Hade denv varit hälften så lång hade den nog varit mer än dubbelt så bra.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, litteratur, peter pohl, en röd sten till carina

Idag blev det kärringgympa på schemat

Men idag på ÖUIFs utegympa kändes det mest som ett kärringgympapass. Kanske inte den bästa och snällast termen för att beskriva det men jag kommer inte på något annat.
Men jag klagar inte. Alla gillar ju olika typer av pass. Jag var säker inte ensam om att tycka att det var lite för lätt och lite för lam musik. Tomas Ledin fick inleda passet. Några countrylåtar. Och en sån där låt som jag tror går att göra en rolig musikvideo till. Ungefär som denna fast lite sämre.

Men de som tyckte att passet var roligt och tillräckligt ansträngande var nog inte heller ensamma. Och visst, jag hade nog kunnat ta i lite mer men jag var inte riktigt inspirerad idag. Kan ha varit en blandning av det kvava vädret, instruktören, musiken, min dagsform, vad jag ätit idag. Men jag är faktiskt nöjd varenda gång jag tar mig iväg på ett okänt träningspass och inte ger upp. För det är ju så med utegympan att vissa pass blir okända eftersoom jag inte haft alla instruktörer innan.
Fick i alla fall springa två gånger. Roligt, enkelt och precis så ansträngande som man själv vill. Och lite sämre utegympa är faktiskt alltid bättre än samma gympa imomhus. Tur att vädret var med oss. En bit bort från gräsplanen som utegympan var på stod ett gäng idrottskillar och hängde med på håll. Det var ett litet roligt inslag.

Imorgon Skytteparken och Friskis&Svettis igen. Blir som vanligt spännade att se hur det blir. Känner ju inte till något alls om deras instruktörer.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, gympa, utegympa, öuif, motion

På spåret igen

Tog mig en lugn och skön joggingtur idag. Tror faktiskt inte att jag har varit ute i motionsspåret sen före Vårruset. Gick upp och ner för den första backen sen joggade jag resten av 2,4 km spåret. Jag försökte hålla samma lugna lättsamma tempo hela tiden för att orka hela vägen och det gjorde jag 🙂 När jag insåg att det inte var så mycket kvar av varvet tror jag att jag ökade tempot något. Hade inte med mig¨mobilen eller något annat med en klocka. Tittade inte heller på klockan innan jag begav mig ut. Det känns skönt att inte veta hur lång tid det tog.

Vädret är idag lite märkligt. Det ser kallt ut men är inte kallt. Var lite för varmt klädd men det fungerade för den korta sträcka som jag tog idag. Hade dessutom kunna knyta munkjackan runt midjan men då blir det inte riktigt lika bekvänt att jogga. Hade inga fickor för nycklarna men däremot en väldigt smart grej som jag fick i samband med Vårruset. Ett väldigt smart nyckelarmband som kanske är lösningen på mitt svettproblem.

Har en ny plan som går ut på att orka jogga det långa spåret på 5 km innan utejoggingssäsongen är över. Känns uppnåbart. Fast jag tänker nog inte jogga mer än varje lördag de veckor som jag är i Örebro och går på utegympapass. Men det blir lite husvagnssemester med föräldrana och då följer joggingskorna med. Redan nästa, eller nej, redan näst nästa vecka eftersom jag är i Norrköping nästa lördag tänker jag ge mig i kast på korta spåret + mellanspåret (det som jag tog idag). Om jag kanske inte ska göra det redan på torsdag innan bussen till Norpan går. Så blir det nog.

Med mig i lurarna hade jag idag soundtracket till Juno. Tror att det hjälpte mig att hålla ett gott humör och ett lungt tempo.

Friskis och Svettis utegympa. Försök två.

Det gick bätte den andra gången. Kanske delvis för att jag visste mer om vad jag hade att förvänta mig. Det fungerade till och med bra att springa runt, runt. Trots att det var ca 350 personer där. Innan passet började, och under försökte jag spana efter bekanta ansikten men det var inte lätt när det var så mycket folk där.

Musiken var faktiskt riktigt bra. En av låtarna var verkligen super att träna till. Framförallt var det den här gången roligt att se hur många som faktiskt vill träna. Idag var det bara en instruktör. Hon var bra, kom med några muntliga instruktioner och även om de kanske inte hördes av alla gjorde hon ett bra försök i alla fall.

Några av övningarna var samma som en av mina favoritinstruktörer från ÖUIF brukade ha på sina Happy Moves intensivpass. Det var riktigt skoj. Hon skulle ha sett mig idag, hängde mig ovanligt bra i jämförelse med hur det såg ut på hennes pass.

Kroppen svek mig dessvärre några gånger, den orkade inte riktigt hänga med hela vägen. Delvis kan det ha berott på värmen. Tills nästa gång måste jag göra något åt svetten som rinner ner och svider i ögonen.

 På lördag tänkte jag försöka mig på en joggingtur. Då har jag tränat 4 gånger den här veckan. Inte illa alls 🙂 Som det känns nu tror jag faktiskt att jag kommer att träna upp styrkan lite igen. 3 pass i veckan med armhävningar, benböj och situps m.m. är inte helt tokigt faktiskt.

Utvärdering Frikis och Svettis Utegympa

Nu har jag varit på Friskis och Svettis utegympapass. Sommarens första för Friskis och mitt första med Friskis någonsin. Har rätt så mycket att säga om saken.

Att hitta dit i Kristinstyle

Det var tur att jag cyklade iväg hemifrån i god tid när jag skulle hitta till Skytteparken i Örebro. Eftersom den skulle ligga i närheten av Waakköping tänkte jag att jag skulle ta den vägen till stan som jag normalt inte tar eftersom den leder till Wadköping före själva centrum Innan jag ens hade hittat rätt cykelväg till Wadköping hade jag cyklat fel en gång. Sen skulle jag bara hitta rätt park. Jag tänkt först hur svårt kan det vara egentligen? Svårare än väntat, cyklade runt många varv på alla möjliga ställen och eftersom jag hade gott om tid brydde jag mig inte om att fråga någon. När klockan började närma sig bla hade jag blivit rätt så frusterad. Cyklar – ser högtalare och en drös med personer iklädd friskis kläder. Äntligen – det underbara i det hela att jag redan hade cyklat förbi platsen i början av min rundtur kring Wadköping, Stadsparken och Stora Holmen. Och cyklade förmig sjukhuset några gånger gjorde jag också.

Passet

 Det var mycket folk som dök upp. Blande åldrar och typer precis som när ÖUIF har utegympa men en hel del mer. Ledarna som den här gången var två stod på ett litet podium i mitten av parken. De hade inga muntliga instruktioner alls och stundvis var det svårt att se vad som skedde. Visserligen såg man ju hur andra gjorde men det var fortfarande svårt att hänga med även för mig som faktiskt inte kan sägas vara en nybörjar när det gäller gruppträningar. Jag förstår att det är svårt att hitta en bra balans mellan musikvolym och prat på ett sånt stort område men att bara titta på ledarna och på resten av de som tränar kan vara lite väl förvirrande ibland.

Hade jag gått på det här innan jag hade börjat gå på medelgympapass och liknande hade jag nog inte velat göra om det. Vissa av stegen var frustreande krångliga, i alla fall om man har min kordination. Det var som sagt mycket folk och stor spridning på kondition misstänker jag, därför blev jag förvånad när vi sprant runt i parken. Kändes ungefär som Vårruset

Några av styrkeövningarna kändes för svåra och tunga för nybörjare, speciellt när ingen säger vad man ska göra och vad man ska tänka på. Risken för skador finns, speciellt på ett ojämnt underlag som en gräsmatta ändå är. Dessutom tyckte jag att vissa av utfallsövningarna gick lite för snabbt. Mot slutet av passet var jag mest stressad och ville bara att det skulle ta slut. Visserligen var det bra att flera av rörelserna återkom några gånger. Blir ju lättare för ovan att hänga med då men kanske lite tråkigt i längden. Vana Friskis och Svettis motionärer hade säkert en bättre upplevelse än vad jag hade.

Jag inser mer och mer hur bortskämd jag är med både instruktörer och passupplägg .

På plussidan

Musiken var faktiskt riktigt bra. Bättre än på vissa ÖUIF pass. Och det var faktiskt rätt så häftigt att ibland se flera hundra personer vifta med händerna samtidigt. För ibland gjorde faktiskt alla som jag kunde se samma rörelse.

Avslappningen och strechen var också bra.

Det blir spännande att se hur passet är på torsdag. Har ju ingen aning om hur stor skillnad det är på Friskisinstruktörerna. För trots alla mina invändningar mot passet tänker jag gå på fler. Går ju inte att göra en bedömning efter ett enda pass. Och lite halvdålig gruppträning är ju mycket bättre än ingen gruppträning alls 🙂